They will come, and I will shout; victory!
Sitter här, det är sent och jag borde sova. men ändå sitter jag här, funderar, tänker och analyserar.
tänker tre år bakåt; vilka som stod mig närmast, vad jag var för person, vilka mål jag hade och jämför det med dagens mig.
På de vänner som jag idag värderar starkt som jag inte ens kände för tre år sen. På de vänner jag trodde jag inte kunde leva utan för tre år sen, som idag inte finns i mitt liv. Att det kan ändras så mycket på tre år, tre år.. Det är inte särskilt lång tid. Tre år. Och nu är mitt liv helt annorlunda. På vissa delar bättre och på vissa sämre. Men jag gissar átt that's life. Vissa är i ens liv en kort tid för att sedan gå vidare, precis som jag. Gå vidare. Till något bättre.
Sen snabbt över till detta med att sträva efter att bli lycklig som jag alltid gjorde för tre år sedan. Om jag bara lyckas få alla MVG, en pojkvän, massor av vänner och en bra relation till min familj - då kommer jag bli lycklig. Eller aa det var så jag tänkte för tre år sen. Men jag har insett nu, att lycka inte är ett mål utan ett tillstånd. Det är en känsla. Som att vara arg, ledsen eller kissnödig. Det håller inte för evigt, och därför ska man njuta så länge det varar. För snart kommer det en ny känsla och tar över, och det är inget fel med det. Ibland måste man vara ledsen, ibland måste man få gå runt en hel vecka i joggingbyxor och endast äta yoghurt, ibland måste man få skratta tills tårarna sprutar, och ibland måste man vara så arg att något går sönder. Det är mänskligt.
Därför ska jag nu njuta av varenda ögonblick jag har kvar i min skolgång. Dessa tre månader ska bli minnen för livet, och även om jag mår dåligt då och då så spelar det ingen roll i det stora. Det visar bara att jag lever livet fullt ut. Med alla känslor. Goda som onda. Och det är okej. Det är bra.
tänker tre år bakåt; vilka som stod mig närmast, vad jag var för person, vilka mål jag hade och jämför det med dagens mig.
På de vänner som jag idag värderar starkt som jag inte ens kände för tre år sen. På de vänner jag trodde jag inte kunde leva utan för tre år sen, som idag inte finns i mitt liv. Att det kan ändras så mycket på tre år, tre år.. Det är inte särskilt lång tid. Tre år. Och nu är mitt liv helt annorlunda. På vissa delar bättre och på vissa sämre. Men jag gissar átt that's life. Vissa är i ens liv en kort tid för att sedan gå vidare, precis som jag. Gå vidare. Till något bättre.
Sen snabbt över till detta med att sträva efter att bli lycklig som jag alltid gjorde för tre år sedan. Om jag bara lyckas få alla MVG, en pojkvän, massor av vänner och en bra relation till min familj - då kommer jag bli lycklig. Eller aa det var så jag tänkte för tre år sen. Men jag har insett nu, att lycka inte är ett mål utan ett tillstånd. Det är en känsla. Som att vara arg, ledsen eller kissnödig. Det håller inte för evigt, och därför ska man njuta så länge det varar. För snart kommer det en ny känsla och tar över, och det är inget fel med det. Ibland måste man vara ledsen, ibland måste man få gå runt en hel vecka i joggingbyxor och endast äta yoghurt, ibland måste man få skratta tills tårarna sprutar, och ibland måste man vara så arg att något går sönder. Det är mänskligt.
Därför ska jag nu njuta av varenda ögonblick jag har kvar i min skolgång. Dessa tre månader ska bli minnen för livet, och även om jag mår dåligt då och då så spelar det ingen roll i det stora. Det visar bara att jag lever livet fullt ut. Med alla känslor. Goda som onda. Och det är okej. Det är bra.
Kommentarer
Trackback
