You've Made Me Weak,
HEJ
nu vet alla om att jag är nörd. En tv-serie nörd, jajemen. Känns bra. Det sorliga är dock att ingen delar min passion. Jag kan sitta i flera timmar och babbla om othparet brooke/lucas. Det är sant, fråga natha hah!
Kanske borde göra något vettigare istället med min tid, problemet är att jag inte vet vad det kan vara? Gå ut? Det gör jag? Läsa böcker istället? Det gör jag också? Träna? Hm, okej visst. Men om jag skulle träna lika mycket som jag kollar på serier så skulle jag vara död nu, seriöst. Min kropp skulle kollapsa. Urk. Jag skulle vara värre än mina systrar? Det skulle vara något va?
Du är lat. Den meningen har jag fått höra miljontals gånger enda sedan jag gick i sexan, och jag överdriver inte. Miljontals gånger. Alla vet om det också. Jag är den lata lillasystern till de elitlöpande tvilligarna. Hon som bara sitter i soffan och inte gör något vettigt. Det roliga är att jag inte säger emot, fast jag borde.
One tree hill. Skapades 2002 av Mark Schwahn. Kommer fortfarande ihåg första gången jag såg det. Det var som ödet nästan. Jag blev utschasad från vardagsrummet eftersom tvillingarna skulle kolla på ett sportevenemang. Så jag gick upp på övervåningen, slår på fias minitv och helt plötsligt i det ögonblicket jag trycker på knappen börjar serien på kanal 5 - som jag än idag står i evig skuld till. Jag fastnade.
När jag mådde som sämst (ja jag har varit deprimerad i mina dagar) och hade ingen att vända mig till så fanns det ett litet ljus. Jag kunde helt plötsligt slippa verkligheten under en stund. Har du någonsin haft den känslan? Att du velat försvinna för ett tag? Sluta tänka? Tv-serier är min flyktväg. Det är min säkerhet. Där har jag garanterat 45 minuter som jag inte behöver tänka på något annat än det som händer på skärmen. Allt annat försvinner. Jag lever mig in fullständigt och under dom minuterna är det som att jag inte existerar. Det kan låta galet för många, men för mig låter det ganska underbart. En flyktväg. För några minuter är allt kristallklart och inget kan förstöras. Jag är säker.
Så ja mina vänner, jag är en nörd. Kan fastna i en serie och inte komma upp för luft förrän det inte finns några avsnitt kvar. Men nu vet ni varför också, hoppas jag inte ångrar att jag publicerat detta inlägg. Vem vet, aja. Måste bara tillägga att jag VAR deprimerad, är inte det längre. Inte många som visste om det då eller nu, men nu kan hela världen läsa om det så ja. Bra. heh.
Imorgon blire bio med bellis, lovely.
<3
nu vet alla om att jag är nörd. En tv-serie nörd, jajemen. Känns bra. Det sorliga är dock att ingen delar min passion. Jag kan sitta i flera timmar och babbla om othparet brooke/lucas. Det är sant, fråga natha hah!
Kanske borde göra något vettigare istället med min tid, problemet är att jag inte vet vad det kan vara? Gå ut? Det gör jag? Läsa böcker istället? Det gör jag också? Träna? Hm, okej visst. Men om jag skulle träna lika mycket som jag kollar på serier så skulle jag vara död nu, seriöst. Min kropp skulle kollapsa. Urk. Jag skulle vara värre än mina systrar? Det skulle vara något va?
Du är lat. Den meningen har jag fått höra miljontals gånger enda sedan jag gick i sexan, och jag överdriver inte. Miljontals gånger. Alla vet om det också. Jag är den lata lillasystern till de elitlöpande tvilligarna. Hon som bara sitter i soffan och inte gör något vettigt. Det roliga är att jag inte säger emot, fast jag borde.
One tree hill. Skapades 2002 av Mark Schwahn. Kommer fortfarande ihåg första gången jag såg det. Det var som ödet nästan. Jag blev utschasad från vardagsrummet eftersom tvillingarna skulle kolla på ett sportevenemang. Så jag gick upp på övervåningen, slår på fias minitv och helt plötsligt i det ögonblicket jag trycker på knappen börjar serien på kanal 5 - som jag än idag står i evig skuld till. Jag fastnade.
När jag mådde som sämst (ja jag har varit deprimerad i mina dagar) och hade ingen att vända mig till så fanns det ett litet ljus. Jag kunde helt plötsligt slippa verkligheten under en stund. Har du någonsin haft den känslan? Att du velat försvinna för ett tag? Sluta tänka? Tv-serier är min flyktväg. Det är min säkerhet. Där har jag garanterat 45 minuter som jag inte behöver tänka på något annat än det som händer på skärmen. Allt annat försvinner. Jag lever mig in fullständigt och under dom minuterna är det som att jag inte existerar. Det kan låta galet för många, men för mig låter det ganska underbart. En flyktväg. För några minuter är allt kristallklart och inget kan förstöras. Jag är säker.
Så ja mina vänner, jag är en nörd. Kan fastna i en serie och inte komma upp för luft förrän det inte finns några avsnitt kvar. Men nu vet ni varför också, hoppas jag inte ångrar att jag publicerat detta inlägg. Vem vet, aja. Måste bara tillägga att jag VAR deprimerad, är inte det längre. Inte många som visste om det då eller nu, men nu kan hela världen läsa om det så ja. Bra. heh.
Imorgon blire bio med bellis, lovely.
<3
Kommentarer
DK
gulle dig!
Trackback
