You'll Be Here In My Heart, Always.
Det allra jobbigaste jag har gjort i mitt liv, var att säga hejdå till dig. För hur gör man det? Hur säger man hejdå till någon som alltid funnits där? Du har varit ett stöd, en vän och gett kärlek till mig under hela mitt liv. Du kom in i våra liv när jag var fyra och kommer fortfarande ihåg hur alla gårdens barn kom hem till oss för att se på dig. Du var så söt och full av liv att det var svårt att titta bort. Jag tror inte jag har tänkt på det utan det har alltid varit ett faktum att du låg där nedanför trappan varje gång jag kom hem från skolan. Det var ett faktum att du fanns där när jag var ledsen. Det var ett faktum att du fanns där och fick mig känna mig liten igen när du varje sommardag rullade dig runt i gräset för att visa hur glad du var. Men det faktumet existerar inte längre. Varje gång jag kommer nedför trappan hoppas jag på att få sig dig men blir besviken varje gång. Varje gång jag går ut med resten av hundarna vänder jag mig om automatiskt för att se efter dig, men du kommer inte. Jag vet att jag inte borde vara ledsen, för jag vet att du har det mycket bättre nu än vad du hade det här nere. Du slipper ha ont och kan simma hur mycket du vill utan att någon ropar att det är dags att komma upp. Du finns inte i någon hundhimmel med alla andra hundar utan lever i ditt eget paradis och väntar på oss. Jag kan inte vänta tills jag får se dig springa emot mig igen med svansen vevande i takt. Jag vet att du har det bra, och det ger mig ro. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar dig. Hemmet är tomt utan dig och din lukt. Om jag bara hade chansen skulle jag borra in mig i den mjuka fina päls och bara ligga där. Du är världens finaste hund och jag kommer sakna dig resten av mitt liv, vi ses snart igen. Jag älskar dig.
Jag finns här och det hoppas jag att du vet, <3
<3
Puss. Vad fint.
Det är så tomt, en vecka sen idag
Jag finns här för dig gumman <3
