Revolutionary Road (2008)


- Omdöme;
Precis, här är den första av mina tre biofilms recensioner som kommer upp de två närmsta dagarna, (imorgon kommer resten). Jag och muppen åkte alltså upp till heroncity för att äntligen se "titanicparets" nya film som vi planerade i julas hihi. Jag hade hört tidigare att den inte skulle vara så bra men jag ångrar definitivt inte att jag såg den för den var otroligt hjärtekrossande och vacker. Jag har aldrig tvekat när någon frågat mig vilken kvinnlig skådespelare jag har som favorit då det enda sen titanic har varit Kate Winslet och efter Enternal Sunshine Of A Spotless Mind och denna film så håller jag hårt vid mitt omdöme. Även Leo DiCaprio lyckades bryta sig ur sin "bad boy"karaktär som han alltid försöker spela nuförtiden och gjorde enligt mig den bästa prestationen i hela filmen. Det var bara så fint alltihopa, och jag älskade det faktum att man satt och växlade humör mellan förtvivlad, gapskrattande och en klump i halsen under hela filmen. Det var underbart. Dock gillar jag inte slut scenen, det pajar hela stämningen bara för att den är sjukt rolig! Jag rekommenderar denna film till alla er som vill se någonting med mening, och för folk som inte har problem med att läsa mellan raderna. För kan du inte det blir den här filmen riktigt tråkig, det är vad som står mellan raderna som räknas!

- Eyecandy?
Nejnejnejnejnej, leo är inte snygg längre..
Men det gör ingeting. Filmen är ändå vacker i sig.

Handling;
I Connecticut under mitten av 50-talet lever April och Frank Wheeler som är ett ungt, framgångsrikt par som bor med sina barn i en förort. Men under den polerade och självsäkra ytan bubblar frustrationen hos dem båda. Övertygade om att de vill ha ut mer av livet än sina medelmåttiga grannar, bestämmer paret sig för att flytta till Frankrike, där de hoppas utlopp för sina mer konstnärliga sidor.

Drömmen om att allt hade kunnat vara annorlunda, bättre. Att livet inte blev som du tänkt dig och att du lever en lögn. Känslan av att sitta så djupt nere i skiten att bara tanken på ännu en dag får dig att spy. Förnimmelsen av en ungdom som lovade något helt annat. Dagen då du vaknar upp och hatar dig själv för att du valde fel eller för att du aldrig fick chansen att välja. Lättnaden då du återigen kan känna uppskattning, ångesten då dörren stängs och ljuset släcks. 
 
Skådespelare;
Leonardo DiCaprio - Frank Wheeler
Kate Winslet - April Wheeler
Michael Shannon - John Givings
Kathy Bates - Mrs. Helen Givings


totalt; 4 av 5 - oj oj oj.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0